Min kära ...
Postat:2009-02-08 Klockan:12:21:59
En av C´s polare gick bort för inte allt för länge sedan & han hade träffat hans flickvän, tillsammans med en annan tjej på krogen. Och då visade det sig att hon (den andra) var sambo till en annan bekant som blev mördad på nyår.
Usch.. *ryser*
Jag hade aldrig klarat det.
Hur går man vidare efter en sån sak?
Brukar kolla på Miami Ink & då är det många som tatuerar in något för att minnas ett barn, sambo eller släkting som gått bort. Minnas gör man väl alltid men det verkar som man gör den där tatueringen för att man inte vill att de ska försvinna, för att de betyder så mkt & för att man önskar att man kunde klammra sig fast vid något. Och för att andra kommer fråga & att man då får mölighet att berätta om denna underbara person.
Nu ligger C i sängen & sover. Jag håller på att göra varma mackor till honom samtidigt som jag kollar på Let´s dance med ett öga. Wilhelm sover i vagnen & snart är tvätten klar. Jag & Wilhelm ska åka till Rävhagen & kolla på hästhoppning. Efter det ska vi möta svärmor vid båten & åka till affären. Ikväll ska vi äta fläskfilé.
En söt liten kängrukille i ko outfit
Wilhelm hänger med till tvättstugan i bärsjalen.
ojoj, jag skulle nog ha slakatat Micke om han gick ut utan att säga något till mig.. Oj, vad arg jag hade blivit.. Man ringer i allafall hem, oavsett om mobilen är trasig tycker jag, kan man inte numret så skiter man i krogen och går hem. tycker jag, men alla är vi olika ;)
usch vad hemskt att bli mördad. Jadu, det är nog ganska svårt att gå vidare. Min pappa dog ju cancer när jag var 18 och det har inte alltid varit så lätt.. Jag tror man tillslut lär sig att leva med det..
kram på dig
slakta var ordet! det är precis vad jag me skulle göra.
ja fy fan för det där mordet. stackars stackars Lasses anhöriga, jag antar att det är honom du syftar på. du har väl skrivit under "lasseupproret"? http://www.lasseupproret.se/default.aspx
kram
alla är vi olika jag har inte alls lust att slakta honom ;-)
jo det stämmer..vi får ta & skriva under, tack nina. Och kram på er också
Ja fy vad hemskt att ens nära försvinner så plötsligt.