Idag har jag ridit med svägerskan & det var så kul! Men hon kom ens inte ihåg sist hon red så hon blev lite rädd i början, men vi kom iväg & under ridturen blev hon allt tuffare. Vi skrittade, travade och var iväg i en hel timme! Efter ridturen klappade vi på de små hundvalparna, så söta. Fast inte lika söta som mina människobebisar såklart!

Innan jag åkte till hästarna, vid 10, så kom jag överrens med barnens farmor att hon skulle lämna barnen här hemma med pappa efter de ätit lunch. När jag kom hem vid 14-tiden så var inte mina barn hemma. Pappa "C" visste inget, vi ringde till farmor men hon svarade inte. I mitt huvud spelades det ena scenariot efter det andra upp, jag trodde bland annat att hon inte kunde svara för att Oscar grät otröstligt. Eller så hade något hemskt hänt. Jag började få lite smått panik. Efter en kvart då jag var på väg hem till henne så svarade hon glad i hågen. Hon å Wille bakade muffins & Oscar hade varit super nöjd hela dagen. Tala om att jag chockades på ett positivt sätt, det är ju bättre än det kan vara. Helt otroligt bra! Phu! Farmor hade inte hört telefonen & trivdes så bra med barnen så hon hade inte tänkt på att hon kanske skulle ringa. De hade liksom fullt upp!
Jag blev bjuden på fika, hembakade muffins & kaffe, pappa "C" kom och gjorde oss sällskap också. Ikväll har vi ätit  kött & potatis å Wille ville ha "mela kött!".

Visst ser det ut som om han får bruna ögon!?
Men kanske inte lika mörka som sin pappa.


Wille å fammo!


Wille å Oscar




Glad!