Har en nära, min närmaste & bästa, vän som är i skilsmässa. Sånt är ju fruktansvärt & allt kommer så nära inpå, nästan så att jag höll på att svimma när jag fick reda på det. Vad bräckligt allt kändes helt plötsligt, jag menar om dom ska gå skilda vägar så kan liksom vem som helst göra det. Jag hittar inga bra ord för att beskriva hur tråkigt, fruktansvärt & sorgligt jag tycker att det är....
Jag & C har pratat en del om det & då kom alla våra (mina) gamla kriser på tal, saker som vi gått igenom för flera år sedan. Och då kom jag på hur mycket jag älskar honom, äääälskar honom. Han har sina sidor och jag älskar hans sidor. Även om jag nästan kan hata och irritera mig på dem ibland. Han är hur som helst en fin människa, fin, så fin. LOVE!